STARTSIDA

Katarzyna jobbar deltid i vår församling med barnkörerna i Figeholm. Hon är utbildad musiklärare med svensk behörighet, kantor och jobbar även i skolor i kommunen.

 

 

Du heter Katarzyna Uminska, ett polskt namn, men här i Sverige kan jag tänka att man kallar dig Katarina?

-jo det är lite svårt med uttalet här i Sverige, men det gör inget, jag tycker det är fint med Katarina också … och mitt efternamn uttalas ”Ominska” egentligen eftersom U uttalas som O i Polen, så här säger jag mitt namn med mer betoning på U så att stavningen blir rätt.

Ni kommer från Polen?

-ja vi kom hit för sex år sedan, vi har bott i Oskarshamn hela tiden, min man är läkare, och fick arbete på vårdcentralen i Oskarshamn, vi har två barn. Vi kommer från en stad som heter Lublin, ca: femton mil söder om Warszawa. Det bor ungefär en halv miljon människor i Lublin. Där finns fem universitet, bl.a. Läkarutbildning, jordbruksuniversitet och Universitet i Lublin som jag gick på i fem år, konstlinjen.

Lublin verkar vara en riktig kulturstad?

-ja vi tycker mycket om Lublin, jag tycker det är lite konstigt att inte flera besöker

staden, det är mest till Krakow och Auschwitz  som ex. svenskar åker. Men vid Lublin ligger det andra största koncentrationslägret, Majdanek, vi såg det från vår bostad.

Hur ser man på det idag?

-man vänjer sig vid att se det men visst tänker man på det som hände

Det måste finnas människor kvar som minns?

-jag är född i  Krasnystaw,  en stad fem mil från Lublin, min granne där var en kvinna som var fånge i ett läger som barn.

Kommer du från en musikalisk familj?

-det var min pappa som höll på med musik. När han var ung spelade han trummor i ett band, gick på musik-utbildning och spelade saxofon och så spelade han dragspel också. Min mamma kunde sjunga jättebra, men det var bara jag av mina syskon som verkade ha fått musikintresset.

När kände du att det var musik du ville satsa på?

-det var nog mest nyfikenhet från min sida först, speciellt då min pappa plockade fram saxofonen så ville jag se

och lära mig. Det känns roligt att vår son, som nu går i trean, har börjat spela klarinett, då minns jag hur det var då jag var barn …

jag ville inte spela klarinett eller dragspel när jag var barn och vi hade inget piano. Men då började jag utveckla ett eget system, jag gick nog i tvåan då, jag använde dragspelets klaviatur och skrev upp de vita och svarta tangenterna för att komma ihåg tonerna, jag kunde inte noter då. Det första jag lärde mig spela så var fastesånger.

Min far såg då mitt intresse och talade med en kollega som var chef för en slags musikskola, där jag fick börja. Det var helt andra krav då. Man fick prov efter varje termin där man skulle ”spela upp” för alla lärarna som satt och lyssnade.

Vi hade inget piano hemma utan jag fick gå fem gånger i veckan, efter skolan, till musikskolan och träna där, 2 gånger i veckan var det en lektion ca 40 minuter, det var nog två kilometer till skolan, jag började då jag var nio år.

Min lärare på musikskolan var mycket sträng. Jag minns en gång då vi fick besök av släktingar och jag stannade hemma för att träffa dem, då pratade min lärare med mig nästa gång jag kom för att öva och sa att han inte hört mig öva och att det inte var bra alls!

Tyckte du det var för strängt?

-nej jag tycker nog att det var bra, jag fick lära mig mycket och jag tyckte mycket om att spela.

Det var alltså piano som du helst spelade?

-mina föräldrar såg att jag helst ville spela piano och försökte köpa ett till mig. Men i början på åttiotalet, när det var aktuellt med pianot, var det väldigt fattigt i Polen och det fanns nästan inget att köpa i affärerna så det var inte lätt, man måste ha kontakter och försöka på alla möjliga sätt.

Du menar att det var svårt att få tag i olika matvaror?

-allt var svårt att få tag i, kött, korv, mjöl, skor och allting annat också, det var kuponger på många varor.

Min farfar sålde en liten bit mark och min pappa sålde sin saxofon, han spelade inte på den längre, för att samla ihop pengar till ett piano. Det köptes sedan i en liten stad ett par mil från oss, pianot kom från Vitryssland. Jag minns hur det kom med en bil och ställdes i vardagsrummet. Jag gick upp klockan sex på morgonen därpå, det var en söndag, och började spela, du kan tro att alla i familjen blev arga på mig, men jag ville så gärna börja öva och spela …

Den musikskolan jag började i, där man betalade en liten avgift, upphörde eftersom man startade en ny musikskola i staden, nästan som en kommunal musikskola, den skolanvar gratis så många började där istället. Jag fick då en ny lärare. Sedan var det meningen att jag skulle börja på musikgymnasiet, men jag fick ingen plats där, det var lite konstiga omständigheter runt intagningarna där … rektorn på skolan var rätt sugen på pengar kan man säga …

Menar du att det handlade om mutor?

-ja nu efteråt förstår jag att det var så, men det var inget som mina föräldrar eller läraren i musikskolan förstod då …

Så då kom du inte in på skolan?

-nej inte på piano, något som min lärare var säker på att jag skulle, en annan elev som också sökte piano samtidigt med mig, fick höra av rektorn att han inte hade något gehör, mycket konstigt sagt eftersom det var helt fel … men det handlade om pengar förstår vi nu …

Men jag blev då erbjuden en plats för att spela harpa, det var inte många som ville det. Jag var inte så förtjust i det till att börja med, jag ville hellre spela orgel, det fanns också på musikskolan. Men då fick jag höra att jag hade för små händer och för korta fingrar! Jag berättade det på folkhögskolan i Oskarshamn och de bara skrattade, så dumt var det … men det handlade om mutor vad gällde orgel också?

så var det i Polen då och kanske tyvärr lite idag också.

Då var harpa ditt huvudinstrument, hur gammal var du då?

-jag hade piano som tilläggsinstrument, jag var fjorton år.

Var det svårt att lära sig harpa?

-det är ett helt annat sorts instrument om man jämför med piano. Jag lärde mig spela på en pedalharpa på musikgymnasiet.

Var det pedalharpa du spelade i Polen?

-det var alltid det man började med, de första grunderna vara att lära sig pedalerna. Det finns övningar med olika konstellationer för pedalerna som man skall kunna utantill innan man börjar med strängarna.

 I stora orkestrar har man pedalharpor och då sitter det sju pedaler vid golvet och man kan då ändra under tiden man spelar. Då måste man vara beredd att trycka på en pedal om det ex. skall vara en ton i Fiss mitt under stycke, det kräver mycket teknik och övning.

Klaffharpa skaffade jag i Sverige och lärde mig spela på den.

 Det sitter en klaff längst upp på harpan vid varje sträng. När klaffarna inte är nerfällda är harpan stämd i Ess-dur. Om man fäller ner vissa av klaffarna kan man stämma den i ex. c-dur, men man kan inte ändra under tiden man spelar, det kan man med en pedalharpa.

Hade du en harpa med dig från Polen?

-nej det var alldeles för dyrt att köpa en harpa i Polen. Men när jag varit i Sverige två år började jag fundera på att det skulle vara roligt att börja spela igen. Jag började leta och söka bl.a. På Blocket (www.blocket.se) och såg då att det såldes rätt många harpor i Stockholm och Göteborg.

Vad kostar en harpa?

-en ny pedalharpa kostar mellan etthundrafemtio och tvåhundratusen, en begagnad kan man hitta för sjuttiofem – femtio tusen. Men de är stora och händer det något med mekanismen så kan man inte laga det själv. Så jag började leta efter klaffharpor istället och hittade s.k. Keltiska harpor. De är mindre och inte så dyra.

Till slut hittade jag en webbsida som hette Nordic Harps (www.nordicharps.se)

det är en kvinna i Göteborg som tillverkar harpor och där köpte jag en för fyra år sedan.

Så hon bygger dem helt själv?

-inte riktigt, man kan köpa byggsatser från USA, som hon gör, som man limmar med speciellt lim, hon jobbar med det och gör det mycket bra, hon bygger även gitarrer. Vi var där och tittade och jag fastnade för den jag nu har, den påminner lite i klangen om den jag spelade på i Polen. Den kostade tjugotusen så det är stor skillnad mot en pedalharpa.

Är det svårt att spela harpa?

-det kräver mycket övning och man måste ”känna för det”, det är inte så enkelt att sätta sig med harpan som det är med pianot. Jag har ju mitt arbete och familjen så jag hinner inte träna så mycket nu. Men jag har spelat några små kyrkokonserter med Henryk Hofman och Marie Söderberg bl.a. Det var jätteroligt och det känns bra att jag kan använda harpan offentligt ibland.

Jag tycker att barn idag som spelar instrument inte övar så mycket som de borde, man måste öva varje dag för att få in tekniken ordentligt. Barnen i skolan tycker att fem minuter räcker, men det gör det inte. Min son spelar saxofon och jag säger till honom att han måste öva minst tio minuter varje dag, mag-musklerna måste tränas upp för att kunna blåsa och fingrarna skall tränas upp.

Är det axlarna som man får ont i när man spelar harpa?

-axlarna och armarna kan man få ont i, men även fingertopparna kan man få mycket ont i, blodblåsor kan det bli om man spelat mycket.

Musikundervisningen här är annorlunda mot i Polen när du var barn förstår jag?

-jag sökte en tjänst i Kalmar som musiklärare, vid intervjun sa de att de hade ”avancerade” elever bland de äldre, jag frågade då om de kunde ge mig ex. på vad de spelade då? När de visade mig så tänkte jag att det var sådant jag spelade i grundskolan … det är synd att musikelever idag bara vill spela Abba, Lady Gaga och annat sådant. Det finns så mycket annat, Bach, Mozart och modern klassisk musik, det kräver en helt annan teknik och det borde ingå i instrumentundervisningen mycket mer.

Hur många strängar finns det på harpan?

-det är olika men den jag har är det trettiotvå strängar på. Men på stora orkesterharpor, bl.a. en sådan jag spelade på i Polen, kan det vara 46 - 47 strängar på.

Harpa är väl ett gammalt instrument, man kan läsa om det i Bibeln?

-det kommer från mellanöstern och David spelade för kungen, står det i Bibeln och när man öppnar psalmboken kan man se en bild på en harpa.

Köra runt med en harpa i bilen, det kan inte vara lätt?

-det är en utmaning kan man säga, i våras när vi bytte bil var det en av de viktigaste sakerna vi tänkte på, att harpan skulle få plats.

Är den tung?

-nej den väger bara femton kilo. Nu har jag en vagn till den och ett fodral så det fungerar bra med transporter.

Vad är strängarna tillverkade av?

-de beg. keltiska harpor som man kan hitta på Blocket för några tusenlappar, det verkar vara större marknad för harpor här i Sverige än i Polen, de har oftast metallsträngar. Men det som låter bäst, anser jag, är de strängar som är tillverkade av djurtarmar, torkade och behandlade på något sätt … de är mjukare att spela på och har inte så metalliskt ljud.

(för den som är intresserad kan man gå in på www.nordicharps.se och där lyssna på olika ljud, intressant! Redaktörens anm.)

Du är katolik, hur fungerar det i Sverige?

-jag tycker det fungerar bra. Det är mest Svenska Kyrkan jag varit i de senaste fem åren.

Jag gick på kantorslinjen på Folkhögskolan och fick rätt snart börja vikariera i Misterhult församling.

Sedan har jag arbetat två år i Högsby Pastorat bla. Berga och i Långemåla.  När jag har varit med på gudstjänster i Misterhult och Figeholms kyrka, så har det känts mycket bra, det är lite som hemma … mässan här liknar rätt mycket den som jag är uppvuxen med. Det är egentligen bara bikten som saknas.

Hur löser du det, med bikten, jag menar känns det som ett sort problem?

-ibland har jag kanske känt det, jag fick en ganska sträng katolskt uppfostran.

Men jag minns att då jag mötte min man, jag var sexton år och han var tjugotvå, vi sjöng i samma kör i katedralen i Lublin, då sa han någon gång att Gud vill säkert att man skall vara glad och lycklig och inte hela tiden tänka på de synder man tycker att man gör. Det tror jag han har rätt i och så tänker jag numera. Sedan kan man ju alltid tala med Gud direkt om sådant man gör fel

Du skall spela på en Taizémässa i Figeholms kyrka den 11 dec?

-ja, det är mycket fint att spela på gudstjänster tycker jag, då blir harpan en del av gudstjänsten …

Då blir det du och änglarna som spelar på harpor, det blir bra …

 

 

Text & foto: ingbritt.carlsson@telia.com